Här tog jag mig vatten över huvudet. Lite som att studera kvantfysik innan man klarat ett plus ett…
Någonstans mitt i, med deg precis överallt , med en konstig seg degmassa som mest påminde om kola, tänkte jag aldrig mer och inget skulle någonsin bli rent igen.
Sedan smakade jag brödet och just nu vet jag inte, för det var ljuvligt gott.
Baket fortsatte där inlägget om levain slutade.
- Knådade allt länge.
- Vilade i 20 minuter
- tillsatte 2 msk salt och knådade vidare.
- Lade i en väloljad form. Vek ihop degen två ggr,
- Vek igen efter 30 minuter, igen efter 30 minuter och igen efter 30 minuter.
- Åkte och badade.
Kl 18 …….här började kampen med degen. Kom på varför det kallades vildjäst. Namnet visar den vilda blick, som jag nog uppvisade ,när jag skulle dela på degen och dela den i fyra delar, var det tänkt, på ett bakplåtspapper. Lite snyggt vikta skulle dom bli. Tre delar blev det, resten av degen hamnade på alla möjliga olika ställen utom där den skulle.
Degen skulle jäsa i en timme. Jag satte på ugnen i 275 grader med en plåt längst ner Jag gick och duschade ur degen från håret, när jag kom ut igen beslöt jag att degen nog inte behövde jäsa mer.
In med de tre klumparna i ugnen slängde kallt vatten på plåten längst ner, sänkte temperaturen till 250 grader och gräddade i mitten på ugnen i 25 minuter.
Brödet blev supergott! Så pass så att jag eventuellt, trots kampen med degen, överväger att baka det igen…
